Sofia Winiarski håller takten när Jireel möter symfoniorkester
Intervju med dirigenten Sofia Winiarski
När du fick frågan om att vara dirigent för Red Bull Symphonic, vad var din första tanke?
Jag kände till projektet från förra året och tyckte att det verkade väldigt, väldigt roligt. Så jag kände ingen tvekan inför att tacka ja, om man säger så. Men jag visste ju inte vem artisten skulle vara, så det blev en extra bonus.
Du rör dig ju normalt sett i en helt annan värld, med opera, musikaler och symfonisk musik. Hur känns det att kliva in i Jireels värld?
Ja, men väldigt spännande. Jag tänker mig att den här konserten blir ett utforskande av vad de här olika världarna har gemensamt och vad de kan ge varandra.
Det blir också ett häftigt möte, för på ett sätt är det ju delar av musiklivet som funkar väldigt olika. En orkester fungerar ju på sitt sätt med ganska rigida strukturer. Det måste vara på ett visst sätt för att så många människor ska kunna spela ihop vid ett visst tillfälle.
Men det blir häftigt att möta Jireels konstnärskap i det.
Sofia tror att mötet mellan Jireel och orkestern skapar en unik glöd
© Oskar Brewitz
Vad tror du att de två världarna kan ge varandra?
Energi, tror jag. Det kan bli en alldeles särskild typ av glöd i ett sådant möte. Det är ofta i sådana här oväntade möten som saker och ting expanderar, utvecklas och når en ny nivå. Så jag tror att den symfoniska musiken har mycket att hämta där, men den kan också ge mycket.
Det är också någonting med en orkester, att så många människor med så mycket musikalitet möts för en och samma sak.
Har du gjort någonting liknande tidigare?
Det är en bra fråga faktiskt. Jag har nog inte gjort någonting på exakt det här sättet, inte som dirigent. Jag ser verkligen fram emot det!
Vad har du som dirigent för roll i att få de här två olika musikaliska uttrycken att bli en helhet under konsertkvällen?
Jag blir på ett sätt Jireels kanal in i orkestern. Min roll är ju att ena allting bakom hans musik och det han vill få fram. Men sen har jag också en väldigt praktisk funktion. Jag ser till att repen flyter på som de ska och att vi hinner igenom det vi ska. Jag slår in orkestern och visar när vi ska börja. Så på ett sätt är det ju en rent arbetsledande funktion.
Det handlar såklart också väldigt mycket om att hjälpa till att förmedla vad låtarna handlar om, vad det här projektet handlar om och vad det är vi gör.
Vad tror du händer med Jireels låtar när de får en symfonisk tappning och framförs med en stor orkester?
Det som ofta händer när låtar får en symfonisk dräkt är ju att man hör dem på nya sätt. Man kanske hör saker i låtarna som man inte har tänkt på tidigare. De blir också naturligtvis otroligt maffiga, därför att orkestreringen gör att det kommer in väldigt många nya klanger som skapar en färgrikedom. Det blir ju extremt mäktigt bara.
Det kommer säkert att vara många i publiken som inte brukar gå på symfoniska konserter. Hur tänker du inför att framträda för en hiphop- och R&B-publik?
Det ska bli väldigt roligt! Och det är också kul för just hiphop och R&B har ju faktiskt ganska nära band till orkestermusik genom samplingar. Det finns ju mycket bra orkestermusik och stråkmusik som har använts historiskt, så på ett sätt är det här ingen ny grej.
Jag ser fram emot att visa hur otroligt häftigt det är med en stor, levande orkester på scen tillsammans med en grym artist. Det finns ju nästan ingenting häftigare faktiskt.
I en tid av skärmar och AI visar en orkester också vilka fantastiska saker man kan göra tillsammans, levande i rummet.
Hur tror du att konsertkvällen i november kommer att bli?
Det kommer att vara extas tror jag!