Sju backflips i rad: Andreas Bergmark sätter världsrekord
Hur många backflips kan man egentligen göra på raken med en snöskoter? Andreas Bergmark bestämde sig för att ta reda på det.
Andreas Bergmarks bedrifter på snöskoter är något långt utöver det vanliga. Han tickar av stora features och världsförsta trick som om det vore vardagsmat. De senaste åren har han satt världens första framåtvolt i backcountry, hoppat ett enormt gap i Kanada, kört på vatten i centrala Stockholm och landat världens längsta bakåtvolt. Den här gången väntade en helt ny typ av utmaning: sju backflips på raken och ett nytt världsrekord.
För att lyckas krävdes en specialbyggd bana, sju tekniska hopp och en hel del tålamod med det oberäkneliga fjällvädret. Projektet skulle visa sig bli både svårare och häftigare än Andreas först hade föreställt sig och sätta hans färdigheter på prov ordentligt.
"Det är ju alltid superkul att klara någonting som aldrig har filmats förut och att få pusha gränserna", säger Bergmark.
1 min
Världsrekord i antal bakåtvolter på en snöskoter
Snöskoterföraren Andreas Bergmark gör det igen! Han sätter 7 backflips på raken och tar nytt världsrekord.
Mer Andreas Bergmark magi
Så bygger man en bana för ett världsrekord
Ett projekt i den här storleken börjar långt innan Andreas rullar fram till den första kicken. Planeringen drog igång redan två år före filmdagarna och det som från början var en idé om att sätta en massa feta backflips på raken växte till ett ambitiöst filmprojekt med en riktigt spektakulär bana.
"Vi landade i att det skulle se riktigt fett ut estetiskt. Lite mer som ett konstverk, att det ska vara en episk bana", förklarar Bergmark.
Banan skissas först upp digitalt
© Red Bull
Inte allt för långt ifrån verkligenheten
© Red Bull
Skissen blir till verklighet tack vare Tänndalens taggade byggteam
© Richard Ström
Men att förvandla en idé i Andreas huvud till en bana som faktiskt fungerar i verkligheten är en speciell nöt att knäcka. Det krävs rätt plats, rätt maskiner, möjlighet att producera stora mängder snö och inte minst rätt lutning på berget.
Till skillnad från när man hoppar på skidor eller snowboard vill man helst åka uppför när man gör en bakåtvolt på snöskoter. Därför byggdes banan i Tänndalen i en uppförslutning. På så sätt kunde Andreas hoppa högt utan att falla lika långt, samtidigt som det blev lättare att hitta rätt rytm mellan de sju hoppen.
Samtidigt skulle banan göra sig lika bra framför kameran som den fungerade att köra. Tempot mellan hoppen, storleken på kickarna och hur hela åket såg ut från olika vinklar behövde sitta. Med andra ord var det mycket som skulle klaffa innan Andreas ens kunde börja hoppa.
En betydligt tuffare utmaning än väntat
När banan väl stod klar var det äntligen dags att börja testa. Andreas kände sig trygg inför uppgiften. Att hoppa och göra bakåtvolter är trots allt något han gjort många gånger förr. Dessutom hade han specialbyggt en extra lätt snöskoter för att underlätta rotationerna.
Men verkligheten blev en annan när test- och filmdagarna drog igång.
De hårda, pistade landningarna skilde sig rejält från den mjukare snö Andreas normalt kör i. Fjädringen fungerade inte som tänkt, skotern tog stryk och fjällen bjöd på sitt allra värsta väder. Sidvindar på upp mot 30 meter per sekund kunde flytta skotern flera meter i luften.
Fjällblåst är inget att leka med
© Anton Enerlöv
Ganska snabbt stod det klart att utmaningen skulle bli betydligt svårare än Andreas hade räknat med: "Inför projektet var jag nog mycket, mycket mer kaxig i hur lätt det skulle vara för mig att utföra det."
För även om Andreas har gjort otaliga bakåtvolter genom åren är inget hopp det andra likt. Att dessutom sätta sju i rad kräver en precision där minsta misstag kan få stora konsekvenser. "Varje gång man gör en bakåtvolt är det inte hundra procent säkert att den blir perfekt. Det är så små marginaler. Man gasar för mycket, gasar för lite, rycker lite snett. Man ska rycka rakt bak, men rycker man lite krokigt så kan minsta lilla miss göra att bakåtvolten blir tokig."
Ingen bakåtvolt är den andra lik och varje hopp kräver fullt fokus
© Anton Enerlöv
Mer från snövärlden
De minsta hoppen blev de svåraste
En av de största överraskningarna var hur tekniska hoppen visade sig vara, framför allt de mindre. Banan inleddes med tre små, snabba kickar innan hoppen successivt blev större och avslutades med två riktigt stora.
Men trots att de stora hoppen såg betydligt maffigare ut var det de små som ställde till mest problem. Med minimal tid i luften fanns knappt något utrymme för justeringar: "I de små kickarna är det all in. Det går så fort att du inte hinner justera. Medan du i de större hoppen har mer tid."
Rakhoppet skulle vara en "andningspaus"... riktigt så blev det inte
© Anton Enerlöv
Inte ens rakhoppet in i tunneln, som egentligen var tänkt att ge Andreas en kort andningspaus mellan bakåtvolterna, blev särskilt avslappnat. Istället förvandlades det till ytterligare ett precisionsmoment. "Spelmånen på det hoppet var så liten. Hade jag landat en halv meter åt höger eller vänster hade jag plockat väggen i stället för att gå in i tunneln. Tanken var att det skulle hjälpa mig att få en lugn sekund, att varva ner. Det blev tvärtom", förklarar Andreas.
En liten iskant med stora konsekvenser
Med så små marginaler krävdes det att allt stämde. Vädret, skotern, banan och Andreas tajming. Inte minst behövde varje kick vara perfekt formad.
Det blev tydligt när Andreas skulle testa en bakåtvolt på det första av de två stora hoppen. Skotern fick en snedrotation och redan i luften insåg Andreas att han inte skulle kunna landa. Han hoppade av och tog kraschen på sidan.
Men istället för att avbryta satte han sig på skotern och försökte igen. "Efter en sån där krasch kan jag nästan bli förbannad. Jag blir irriterad att f*n, hur svårt ska det vara?"
Även det andra försöket slutade i en krasch. Först då stannade teamet upp för att försöka hitta orsaken. Orsaken visade sig vara en liten iskant på kicken som slog mot skidan och skickade skotern snett.
En snöskoterkrasch kan sluta illa, så Andreas har alltid en plan B
© Richard Ström
Vi tog bort iskanten, körde ett nytt test och det fungerade jättebra.
Sju backflips i rad och ett nytt världsrekord
Det ska inte vara lätt att göra något riktigt häftigt, särskilt inte något som aldrig tidigare har filmats. Trots oväntade problem, krascher och envisa väderomslag tappade Andreas och teamet aldrig fokus på målet: att slå världsrekordet genom att sätta sju bakåtvolter i ett och samma åk, filmat i en enda tagning.
Efter att ha tränat på varje hopp för sig började Andreas successivt sätta ihop dem. Tre här, två där. Till slut återstod bara den stora utmaningen: att klara alla sju på raken.
Och plötsligt satt det.
"Efter den sjätte började jag känna att det här sitter", säger Andreas.
Då återstod bara ett sista hopp.
"Halvvägs igenom det känner jag bara: det här är ju klockrent. Nu är det bara att landa, åka ut och fira!" skrattar han.
Andreas tar alla sju bakåtvolterna på raken, i ett och samma åk
© Anton Enerlöv
Där satt den!
© Richard Ström
Andreas Bergmark pushar gränserna ett världsrekord i taget
© Richard Ström
Efter sju lyckade bakåtvolter, två års planering, otaliga tester och en hel del motgångar var projektet klappat och klart. Men när projektet väl var avslutat var det kanske inte själva antalet backflips som gjorde störst intryck på Andreas. Han hade gått in i utmaningen med inställningen att det skulle bli relativt enkelt. Veckor av tester, krascher, ombyggnationer och väderproblem fick honom att tänka om.
"Jag är nog lite mer ödmjuk efter det här projektet ändå. Innan hade jag mer självförtroende och tänkte: det kommer vara lätt. Det var inte lätt."
Att det skulle sätta stopp för framtida projekt verkar däremot högst osannolikt.
Jag har ganska många projekt i huvudet, så vi får se vilket av dem det blir härnäst.
Vi längtar redan efter Andreas nästa stora idé!
© Richard Ström